fredag 11 december 2009

Judiska gravplatsen

Inträdet var 300 tjeckiska kronor till denna märkliga kyrkogård (eller synagogegård?). 40 kronor extra för att få fotografera här. Lugn, jag har sparat kvittot.














Gravstenar och åter gravstenar. Man blir nästan trött i ögonen.

Undertecknad i lånad Kippa, eller Kippah. [photo: Monica Carlén]

torsdag 10 december 2009

Prag, jag kommer tillbaka!


Prag, städernas stad.







Prag 3, Žižkov. TV-tornet och Nejsvětější srdce Páně-kyrkan på náměstí Jiřího z Poděbrad-torget. Det är dagen före första advent och julmarknaden har tjuvstartat. Vår Herres Heliga Hjärtas Kyrka, om någon undrar.




Malá Strana-torget, Malostranské náměstí, på västsidan av Moldau. Karlsbron kan anas rakt fram. Kameran fick sig en smäll här så bilderna blev lite buckliga ;-)

I gamla stan finns en del aparta inslag i gatubilden, som skyltfönstret på den här spritbutiken, där de säljer trippeldestillerad cannabisvodka. En absintsked nöjde jag mig med för egen del.


Mitt i smeten i gamla stan har Starbucks Café tagit sig in. Oj, vad husen lutar!



Tunnelbanestationen MŮSTEK.


Utsikt om kvällen från anrika Hotel Duo.

tisdag 1 december 2009

Stående ovationer och ståpäls


Hradec Králové är en stad som väl få av oss hade hört talas om förut. Icke desto mindre visade den sig nu i all sin skönhet och många var det med mig som förundrades över alla vackra barockbyggnader. På andra sidan floden finns därutöver ett helt område med smakfulla jugendhus. Konserten på kvällen utföll dessutom till belåtenhet.
Konserthuset, Filharmonie Hradec Králové

En annan ädelsten bland städer visade sig Bratislava vara. SON har spelat där förut, i slutet av januari år 2000. Den gången insåg vi nog inte storheten i den slovakiska huvudstaden, det var en söndageftermiddag och vi hade bara någon timme på oss att se oss omkring – och detta efter ett succéartat framträdande i Musikverein i Wien kvällen innan. Wien ligger förresten bara 57 kilometer bort. Då, för nästan tio år sedan, fick vi göra fyra extranummer inför en entusiastiskt inropande publik i kejsarstädernas kejsarstad. Aases Död, Anitras Dans, Morgonstämning och I Dovregubbens Hall tillfredsställde den kräsna wienerpubliken. Den professionella kritiken, däremot, var inte lika översvallande. Kvällstidningen Kurier skrev nästan uteslutande om vår violinsolist, Karen Gomyo, som spelade Khatjaturians violinkonsert. Om orkestern nämndes bara att den var ”något pompöst klingande”, hur man nu skall förstå det, men den wienska kritiken är känd för att inte vara nådig.


Bratislava är numera en både praktfull och charmerande stad, en ovanlig kombination, och den tog emot oss med öppna armar. Filharmonins hus, som kallas Reduta, där vi spelade förra gången, är visserligen stängt för ombyggnad, men vi fick istället spela i den ävenledes charmerande Nationalteatern som ligger strax intill.
Nationalteatern, Slovenské Národné Divadlo

Bratislava, Pressburg (ty.), Pozsony (ung.), Posonium (lat.) Istropolis (grek.) - kärt barn har många namn. En annan indikator på Bratislavas popularitet är att den varit huvudstad såväl i Ungern som Slovakien, dock inte samtidigt. Vilken annan stad kan stoltsera med något sådant?
Inför repetitionen i Nationalteatern i Bratislava.

Jag citerar Wikipedia: "Mellan åren 907 och 1918 var Bratislava en del av Ungern. Det var huvudstaden i landet mellan åren 1536 och 1784 samt säte för den ungerska riksdagen från 1542 till 1848." Nationerna har bokstavligen slagits om att få kalla den här staden sin egen.
Slottet, Bratislavský hrad

SON hade ett förträffligt understöd igår kväll av sponsorer, SONvänner och Sveriges ambassad i Slovakien, när vi trotsade den snustorra teaterakustiken. Den slovakiska radions ljudtekniker spelade in konserten och måste ha fått gåshud när de hörde vårt välljud i lurarna. Återkopplingen till turnén 2000 var stark när vi nu åter spelade musik ur Griegs Peer Gynt. Vår turnéledare, med det för en SONmusiker passande namnet Jaroslav SONsky, fastslog på eftermiddagens generalrepetition att ”nu börjar allvaret”.
Sveriges ambassadör i Slovakien, Mikael Westerlind, talar till orkestern i samband med repetitionen i Bratislava. Länk till Ambassadens presentation av SON.

Orkestern tog fasta på detta och lyfte sig åtminstone två steg på kvalitétsskalan gentemot tidigare. Responsen från åhörarna blev därefter, med stående ovationer från en entusiastisk publik. Kan det bli så mycket bättre än så här? Vänta bara: ikväll har vi konsert i Prag... [26 nov]
Ljustavlan utanför Rudolfinum i Prag. Guest of the season, jo jag tackar!