En specialist på ny musik, en snustorr akademisk tonspruta, tänker någon.
Men, det ögon- och öronöppnande i det här mötet var det sätt som musiken förmedlades på, och det var allt annat än torrt. Jag antar att det är Knox djupa förtrogenhet med improvisation och komposition som ger honom genomgripande förståelse av de verk han framför, och laddar dem med den spontanitet som gör dem oemotståndliga för lyssnaren. Två av de verk han framförde var för övrigt skrivna av honom själv.
Viola Spaces är ett antal studier i speltekniker hos samtidens musik. De finns utgivna på Schott för viola solo, ED 20520, men spelades här i en version för två altfioler. Framförandet var synnerligen hörvärt och fullt av humor.
Alla åtta Spaces kan höras och ses på youtube med Knox själv. Skillnaden i kommunikativ upplevelse är dock stor gentemot ett konsertframförande; det ser ut som att Knox står hemma i sitt kök eller nåt och spelar för webkameran. Det är ändå intressant som kuriosa. I nr 8 Up, down, sideways, round, får man hum om Knox makalösa behärskning av "circular bowing". Klicka här och hör en version för trio. I nummer fyra - 9 fingers - utforskas pizzikerandets värld uttömmande; här är den. Flageoletspel är på samma sätt i sökarljuset i nr 6 - Harmonic Horizon.
Knox lämnade Ardittikvartetten 1998 och slog ut i full blom såsom fri fågel.
Garth Knox, född på Irland och uppvuxen i Skottland, har på senare år ägnat tid åt den keltiska fiddlan och dess musik. Detsamma gäller viola d'amoren, som han givit mycket tid. D'Amore heter CD:n på vilken han blandar gamla tiders musik med nyskrivet - musik av Marais, Hume, Ariosti, Moser, Knox själv och tre keltiska folksånger. ECM 1925.
Ett album som kräver ett särskilt omnämnande är Viola D'Amour, en internetrelease från SHSK'H. Hela albumet går att avlyssna på nätet, eller laddas ned i sin helhet gratis; helst parat med en donation till utgivaren. Knox har själv komponerat alla nummer. Resultatet är suggestiv, experimentell solo-viola d'amoremusik som aldrig upphör att fascinera. Smaka på titlar som Oriental Blues, Double digital Duo och Bottleneck bow scan! I Double digital Duo åstadkommer Knox omisskännligt afrikanska färger som påminner mig om klangen hos tumorglar, när han spelar pizzikatoduo med sig själv på ett mycket tilltalande spår. Besök www.shskh.com och välj "Vol. 05"!
[photo: facebook]Sist vill jag nämna Fuga Libre, som vi fick höra på violakongressen.
Knox skrev den till den första internationella violatävlingen i Tokyo förra året. Fugan har plats för en kadens, som spelaren själv förväntas addera till kompositionen, vilket också krävdes i den aktuella tävlingen. Schott VAB 71.
Garth Knox berättade själv att han komponerade stycket under starkt inflytande av den kubanska groggen med det liknande namnet, Cuba Libre!
Vars recept jag delger här:
4 cl kubansk ljus rom
saften av en halv lime
cola, t ex ubuntu
is
[photo: cocktailguiden.com]
