Högskolan har flyttat

Hochschule für Musik und darstellende Kunst har flyttat, eller åtminstone fått nya lokaler. 1999 fick de överta den gamla veterinärhögskolan vid Anton-von-Webern-Platz 1 i 3:e Bezirk.

Den gamla huvudbyggnaden, på Seilerstätte 26, mitt i innerstan, används dock fortfarande, även om den för tillfället ser ut så här.
Även de övriga tio(!), runt om i stan belägna byggnaderna som tillhör skolan, används alltjämt. Det blir många lokaler att sköta om, men så finns det också över 3300 studenter inskrivna.


Högskolan har förresten bytt namn, i linje med omvärldens förändringar, (läs: Bologna och Erasmus), och heter nu Universität für Musik und darstellende Kunst. Så här ser det ut innanför portarna till den nya huvudbyggnaden. Det är min ryggsäck från Orsa Björnpark där nere till vänster.

Ljust, luftigt och gott om plats.

Datorsal och pratställen. Ingen servering där, dock. Kanske en automat, förresten.

En av bakgårdarna.

"Dieser Baum wurde aus Naturschutz- und Ortsbildgründen vorübergehend vor einer Fällung bewahrt. Bei Sturm, Eisanhang, Regen- oder Schneefall halten Sie bitte sich und/oder Ihr Fahrzeug vom Wurfbereich des Baumes fern!"
Det här trädet skulle alltså ha fällts om det inte varit just ett träd och inte varit så fint att titta på. Akta er och eran bil om det stormar eller hänger istappar.

Musik und darstellende Kunst. Musik och framställande konst, dvs här pluggar också teater- och filmfolk. Den till vänster är nog nån regiprofessor.

Svenska spår i Wien

Redan Gustav II Adolf drömde om att inta Wien.
SON gjorde verklighet av drömmen, om än inte riktigt på det vis stormaktskungen hade tänkt sig. (Dock med pukor och trumpeter.)
Man skulle kunna tro att det är från den tiden, 1630-talet, som Schwedenplatz i innerstan fått sitt namn. Men det är istället de svenska hjälpinsatserna efter första världskriget som ligger till grund för det; en betydligt trevligare anledning. Som en gest av tacksamhet mot Sverige heter torget vad det heter sedan 1920.

SCHWEDEN-BOMBEN, lyser en stor neonskylt emot oss på Linke Wienzeile. Det är inte Red Light District och inte heller trettioåriga kriget som spökar. Istället är det reklam för vad vi i Malmö kallade gräddbullar, alltså Mums-Mums. Socker och vispad äggvita överdraget med choklad. Se här. Upphovsmannen till just det här receptet hade en bästa vän från Sverige, därav namnet.

2008 fanns det 1162 svenskar med permanent uppehållstillstånd bosatta i Wien. Den Svenska Kyrkan på Gentzgasse 10 i 18:e Bezirk är en naturlig träffpunkt för dessa. Där finns också ett uthyrningsrum som går att hyra i max fyra nätter på rad. Svenska Kyrkan i Wien har rötter så långt tillbaka som 1738. Varje år ordnas en julmarknad med idel svensk mat och detaljer; det är nog svårt att hitta något svenskare hemma i Sverige, till och med.

På Spittelbergmarkt i 7:e Bezirk hittade jag den här skylten utanför en källarlokal. Gubben där nere berättade att han gjort, sålt och serverat svensk adventspunsch varje år sedan 1995. Av hans beskrivning förstod jag att det rörde sig om glögg. "Pleitegeier's Schwedischer Adventpunsch mit Mandeln und Rosinen. 3.50 Euro."


Christkindlmarkt am Spittelberg.

En välbekant bank i hörnet Schubertring-Johannesgasse, mitt i Wien.



Österrikarna fascineras av kungligheter, särskilt när det stormar kring deras privata angelägenheter.



Just nu sjunger Kristina Hammarström en av huvudrollerna i Händels Alcina på Wiener Staatsoper. Uppsättningen regisseras av Adrian Noble och dirigent är Marc Minkowski. Den sistnämnde har tagit dit sin egen orkester - Les Musiciens du Louvre, från Grenoble - ett riktigt barockkapell. Det ges fem föreställningar, som alla tidigt blev slutsålda. Inga språng görs, så föreställningen blir fyra timmar lång, inkluderande en paus på uppskattningsvis trettio minuter. Kören står i diket och dansare medverkar som sig bör.
Kristina gör en bländande Bradamante - jag vet, för jag var där i lördags - en roll som hon tidigare sjungit på La Scala i Milano.

SON på plats för en dag i musikens högborg

Norrköpings Symfoniorkester gjorde ett bejublat gästspel i Musikverein på kvällen den 19 november.
Jeunesse knäppte oss på näsan i sin affischering. Det var ALAN BURIBAYEV med Norrköpings symfoniorkester, men däremot RESIDENTIE ORKEST DEN HAAG med Neeme Järvi.
Kul att det fanns plakat uppe i alla fall, som här i underjorden vid Karlsplatz.
Någon recension har jag däremot inte kunnat hitta, trots att jag haft koll på de fyra största tidningarna under lördag till måndag.

Nybrokajen räddad

Blåsarsymfonikerna och Länsmusiken i Stockholms län tar över konsertlokalen vid Nybrokajen 11. Förmodligen en bra lösning.
Läs mer här
och här
och här
och här.

Rädda Nybrokajen 11

I eftermiddags var jag inne i stan, på Nybrokajen, och hörde den lilla barockensemblen Europa Galante med sin ledare och violinsolist, Fabio Biondi. Det kanske är enda gången man får möjlighet att höra dem i Sverige, åtminstone i Rikskonserters regi. Rikskonserter läggs nämligen ner vid årsskiftet.

Eftermiddagskonserten som jag besökte idag är en del av den sista turnén arrangerad av Rikskonserter. En epok går i graven.
Dagens presentatör påpekade att med Rikskonserters upphörande följer att konsertverksamheten vid Nybrokajen 11 också avslutas. Gamla Ackis, en gång Radiosymfonikernas hem. En anrik, klassisk scen i Stockholm. Verksamheten läggs ner.

Läget är förträffligt, mitt i Stockholm, nere vid vattnet ett stenkast från Dramaten. Det är en vacker lokal, väggarna andas kultur och akustiken är utmärkt. Dessutom är den upprustad för inte alltför länge sedan.

Ska vi musiker stillatigande åse denna stympning av vår konstnärliga infrastruktur? Eller ska vi protestera?
Det här inlägget är min protest. Protestera du också, på Facebook (FB-gruppen heter just "Rädda Nybrokajen 11!") och Twitter, i tidningar och etermedia, och direkt till politiker. Stockholms kommunpolitiker är väl den logiska måltavlan för protest i det här fallet.
Rädda Nybrokajen 11!