Svenska spår i Wien

Redan Gustav II Adolf drömde om att inta Wien.
SON gjorde verklighet av drömmen, om än inte riktigt på det vis stormaktskungen hade tänkt sig. (Dock med pukor och trumpeter.)
Man skulle kunna tro att det är från den tiden, 1630-talet, som Schwedenplatz i innerstan fått sitt namn. Men det är istället de svenska hjälpinsatserna efter första världskriget som ligger till grund för det; en betydligt trevligare anledning. Som en gest av tacksamhet mot Sverige heter torget vad det heter sedan 1920.

SCHWEDEN-BOMBEN, lyser en stor neonskylt emot oss på Linke Wienzeile. Det är inte Red Light District och inte heller trettioåriga kriget som spökar. Istället är det reklam för vad vi i Malmö kallade gräddbullar, alltså Mums-Mums. Socker och vispad äggvita överdraget med choklad. Se här. Upphovsmannen till just det här receptet hade en bästa vän från Sverige, därav namnet.

2008 fanns det 1162 svenskar med permanent uppehållstillstånd bosatta i Wien. Den Svenska Kyrkan på Gentzgasse 10 i 18:e Bezirk är en naturlig träffpunkt för dessa. Där finns också ett uthyrningsrum som går att hyra i max fyra nätter på rad. Svenska Kyrkan i Wien har rötter så långt tillbaka som 1738. Varje år ordnas en julmarknad med idel svensk mat och detaljer; det är nog svårt att hitta något svenskare hemma i Sverige, till och med.

På Spittelbergmarkt i 7:e Bezirk hittade jag den här skylten utanför en källarlokal. Gubben där nere berättade att han gjort, sålt och serverat svensk adventspunsch varje år sedan 1995. Av hans beskrivning förstod jag att det rörde sig om glögg. "Pleitegeier's Schwedischer Adventpunsch mit Mandeln und Rosinen. 3.50 Euro."


Christkindlmarkt am Spittelberg.

En välbekant bank i hörnet Schubertring-Johannesgasse, mitt i Wien.



Österrikarna fascineras av kungligheter, särskilt när det stormar kring deras privata angelägenheter.



Just nu sjunger Kristina Hammarström en av huvudrollerna i Händels Alcina på Wiener Staatsoper. Uppsättningen regisseras av Adrian Noble och dirigent är Marc Minkowski. Den sistnämnde har tagit dit sin egen orkester - Les Musiciens du Louvre, från Grenoble - ett riktigt barockkapell. Det ges fem föreställningar, som alla tidigt blev slutsålda. Inga språng görs, så föreställningen blir fyra timmar lång, inkluderande en paus på uppskattningsvis trettio minuter. Kören står i diket och dansare medverkar som sig bör.
Kristina gör en bländande Bradamante - jag vet, för jag var där i lördags - en roll som hon tidigare sjungit på La Scala i Milano.