Ikväll [läs: igår kväll] på galakonserten spelade Roger Chase med den utmärkta kongressorkestern under den finske dirigenten Sasha Mäkiläs ledning. Verket var en violakonsert som dammats av och nu spelades för första gången sedan 1917, den gången i Kapstaden. William Henry Bell hette komponisten som skrivit violakonserten med namnet Rosa Mystica. Bell var engelsman, men flyttade till Sydafrika 1912, vid 39 års ålder.
Innan dess fick vi höra Jerzy Kosmala som solist i Vaughan Williams' komposition Flos Campi (det betyder ängens blomma), ett stycke för viola, orkester och liten blandad kör från 1925. Kosmala spelade också Wranitzkys dubbelkonsert för två violor och orkester tillsammans med den sydafrikanske violisten Wouter Raubenheimer. Denne har anställning i Stavangers Symfoniorketer f ö. Raubenheimer övertygade med ett habilt spel och djup sonoritet medan Kosmala rimligen har sett sina bästa dagar på konsertestraden för bra många år sedan.
Csaba Erdélyi fick så framföra sin förbjudna restaurering och orkestrering av Bartóks Violakonsert op posth. Han var för kvällen i god spelform och lät sin extroverta personlighet stå tillbaka i ödmjuk respekt inför det som han menar är hur Bartók avsåg att verket skulle låta.
Nanako, Erika och Pernilla var saliga av lycka över sitt besök i Khayelitsha Township utanför Kapstaden. Bara de tre och en guide hade bl a besökt en kyrka, som också är dagis, två olika privata hem och en andedoktor. Township är detsamma som kåkstad och i just denna Township bor över 600.000 människor. Enligt vår chaufför är det inte rekommendabelt att som vit människa gå i en kåkstad med mindre än att man lämnar alla saker av värde hemma. Men våra kollegor hade alltså en utmärkt och hemmastadd guide med sig som garant för deras säkerhet. De besökte också Robben Island, fängelseön där Nelson Mandela var fängslad, utanför Kapstaden.
Lennart, Gaga och undertecknad hade stora problem med att ragga en chaufför med minibuss i morse. Sent omsider kom vi i alla fall iväg till Cape Town, Kaapstad, för att strosa där i några timmar. Vi såg lite av shoppingkvarteren kring Lang Straat och gick sedan till den nybyggda stadsdelen Waterfront som ligger vid hamnen och vid havet, dvs Oceanen.
Det var sant, jag höll ju på att glömma att vi besökte Timothy Deightons masterclass också – i alla fall några av oss. Bilden i dagens inlägg är från det tillfället.
