Hundrasexton sardiner på burk

116 man på det här podiet? Knappast. Jag vet inte hur Janáčekfilharmonin bär sig åt, men det enklaste svaret är kanske att de aldrig spelar med full besättning på hemmaplan. Min gissning. Salongen var stor som Hörsalen ungefär och trots det hade man den här kvällen inte vecklat ut läktardelen, vilket gjorde att endast två- trehundra personer fick plats. Trots detta var det inte fullt!
Benen på Patrícia Bretas och på Alan Buribayev och SON och på flygeln i Martinůs pianoconcertino.

Det var en extrainsatt konsert utan de automatiska abonnenterna närvarande. Senare fick jag höra att ostravaborna undviker att gå på konserter just nu, då de är rädda för svininfluensan. Den stora, fina affischen utanför på framsidan kunde inte rädda oss undan ett smärre publikfiasko på vår premiär. Ändå vågar jag påstå att det var ett välklingande SON fyllt av kollektiv självtillit som satte standarden inför fortsättningen: här är vi, så här låter vi, skyll er själva ni som inte kom!


Scengolvet är så att säga på förekommen anledning täckt av en grå heltäckningsmatta – ljudet snurrar runt rejält även med mattan på plats. Vår brass-sektion var igår härligt skönspelande och välljudande, men klangen blev så stark ibland att hade man inte tinnitus förut så fick man väl det nu. Äggkartonger på väggarna blir nog nästa steg för vår arrangör i syfte att akustikförbättra den här salen.


Hur som helst visade vår orkester framfötterna på ett föredömligt sätt denna kväll. Den publik som var på plats verkade mer än nöjd, också med de två extranumren, Peterson-Bergers Sommarsång ur Frösöblomster och Alfvéns Festspel.
Pekka Lehtinen, kontrabas, övar danssteg i pausen.


En märklig syn var det att se så mycket folk lämna byggnaden, Dům Kultury Ostrava, efter konsertens slut – många fler människor än numerären på vår publik denna afton. Det visade sig att två andra konserter ägt rum samtidigt som vår, i samma hus men i andra salar... [22 nov]

Háček

För att hedra minnet av Bohuslav Martinůs bortgång för 50 år sedan, spelas i år särskilt mycket av hans musik runt om i världen. En hel del av detta sker under Martinůstiftelsens i Prag paraply, under samlingsnamnet ”Martinů Revisited”.
Fredrik Anderbergs violin och Martin Rosells trombon. Den sistnämnda glömdes kvar i Bratislava, men återfanns senare, till allas stora lättnad. Martin spelade dock en konsert i Prag på lånat instrument.


Vad svårt det är att skriva den där ringen över u. Jag får använda copy and paste varje gång. Om någon kär läsare vet hur man gör det på ett svenskt tangentbord så lämna en kommentar nedan. Ringen betyder för övrigt att u-ljudet skall uttalas långt och har ingenting med betoning att göra. Som regel betonas alltid första stavelsen i tjeckiskan.
Här är trombonen återfådd.


Vår SON-kollega Jaroslav Sonsky råkar vara medlem i styrelsen för Martinůsstiftelsen och beskriver vältaligt hur förre chefen för Tjeckiska filharmonin i Prag, komponisten Václav Riedlbauch, numera tjeckisk kulturminister, med emfas vill få oss att ta med Pianoconcertinon av Martinů på turnén. Det finns fem pianokonserter av Martinů plus Concertinon och ett Divertimento varav vilka Concertinon sällan spelas.
Václav Riedelbauch, komponist och Tjeckiens kulturminister. [photo: internet]

Det gäller förresten också för det där kroken över bokstäverna (ˇ) som heter háček eller caron och som ser ut som en uppochnervänd circumflex (^). Hur skriver jag en háček på ett svenskt tangmentbord? Vinnaren får ett hedersomnämnande här på bloggen.
Markku Sorri framför sonviolas i Rudolfinum i Prag. Podiet dukas om för Martinůs Concertino.


SON har redan i ett tidigt skede medverkat under beskydd av ”Martinu Revisited” och det var i februari, då vi spelade den sjätte symfonin, Fantaisies symphoniques i De Geer-hallen med vår chef Alan Buribayev. Det var en s k Europakponsert, direktsänd i radio i flera europeiska länder. Nu är det alltså dags för Martinů igen i form av Concertino för Piano och Orkester (Paris 1938) med Patrícia Bretas från Brasilien som solist. Vi spelar ikväll i Ostravas kulturhus och sedan fem gånger till. [21 nov]
Ryggen på den stilettbeklackade Patrícia Bretas i Martinůs Pianoconcertino.