måndag 5 juli 2010

Musikhistoriskt högintressant

Vi har indirekt fursten Eszterházy att tacka för de 176 trios komponerade av självaste Joseph Haydn, de verk som går under namnet Barytontrios. Vår finske vän Markus Sarantola har fördjupat sig i ämnet och grävt med hela handen i den skatt som de här kompositionerna utgör.
Markus Sarantola


Vem av oss kan nynna på ett enda tema från en barytontrio av Haydn? Jag tänkte väl det, och ändå finns det så många av dem. Man kan invända att denna sorgliga styvmoderlighet skulle bero på undermålig kvalité hos dessa trios. Men, nej, det är pappa Haydn som har hållit i pennan. Orsaken är istället det uppenbara att barytonen som instrument är död sedan länge.
[photo: ktm.net.pl]

Furst Eszterházy spelade själv baryton och gav Haydn i uppdrag att komponera en trio om dagen för honom. Haydn spelade troligen själv violastämman dagen efter, när respektive komposition skulle framföras. Fursten själv på baryton, givetvis. Tredjestämman är cellons.
Markus Sarantola är medlem av Finnish Baryton Trio, och har således hands-on-erfarenhet av dessa Haydn-verk. En del finns inspelat på CD av Sarantola med kollegor. Men det är inte bara Haydn som spelas av Finnish Baryton Trio, utan också hans samtida, men framför allt nyskriven musik för konstellationen. Då pratar vi alltså om baryton, barockviola och barockcello. Så jag måste nog ta tillbaka mitt påstående ovan att barytonen skulle vara ett dött instrument; länge leve barytonen!