Mistel och humle

Det böljande mähriska landskapet breder ut sig inför våra ögon, med sina humleodlingar och pumpafält. För dagen är det täckt av ett grått dis och låga moln som inte är direkt vanprydande, utan som istället ger en viss stämningsfull atmosfär åt intrycket. Humlestänger lite överallt, ibland så långt ögat når. Det är som en skog av telefonstolpar förbundna i toppen med ståltråd och tillsammans bildande ett gigantiskt nät; av maskstorleken att döma för att fånga blåval.
Här en bild från England, där man alltså också torkar blåvalsnät på det här viset. OBS, varning: humor! [photo: internet]


Lite här och var syns märkliga träd, stora som popplar med löven fällda men ändå med ett slags runda bollar av badbollsstorlek kvar av grönt, kanske tio stycken på varje träd. Trädens egendomliga växtsätt antyder att här har genomförts ett antal kärnvapenprov, det är min intuitiva slutsats. Det kunde vara skatbon, men färgen stämmer inte. Nej, det är istället mistlar som på detta sällsamma sätt hjälpligt försöker skyla träden, som om de skämdes över den plötsliga nakenheten. Mistlar, som vi kan ha över dörrposten till jul; men jag såg inga tjecker som kysstes därinunder.
[photo: internet Flickr user chidorian]

Tänk, förresten, att rostiga gamla nedlagda kolkraftverk kan ha en så stark visuell dragningskraft på en människa! Det grämer mig så att jag låg sjuk på rummet och inte kunde gå ut och fotografera hejvilt. Man är kanske i Ostrava bara en gång.
Nanako Akai spelar för Leif Vahllöf på podiet i Ostrava.

Nej, Zlín är inte staden i mina drömmar; möjligen mardrömmar. Jag fick aldrig se staden, då jag måste vila mig frisk på rummet. Jag vet i alla fall att hotellen håller medelmåttig kommuniststatsnivå. Och må Gud ha förbarmande över Bohuslav Martinů Philharmonic Orchestra, som måste ha Kulturhuset i Zlín som sin permanenta arbetsplats! - undermålig akustik, för litet podium och alldeles för få och små kringutrymmen. Vi fick byta om i en skola som låg bredvid kulturhuset.
Förskönande bild av Dům umění, Zlíns kulturhus. Tomáš Baťa Memorial. [photo: internet]

SON repeterar i Zlíns kulturhus.

Innevånarna i Zlín har säkert väl förtjänat sina skor (Bata) och sina flygplan (Zlin), men när vi snackar konsertsal så unnar jag dem bättre. Jag är ändå väldigt glad att den publik som hittade dit igår verkade märkbart nöjd med vad den fick höra. Svenska ambassadören i Prag, von Heidenstam, hedrade dessutom konserten med sin närvaro. [24 nov]
Catherine von Heidenstam, Sveriges ambassadör i Tjeckien. Hon avgår nu med pension. [photo: internet]

Hundrasexton sardiner på burk

116 man på det här podiet? Knappast. Jag vet inte hur Janáčekfilharmonin bär sig åt, men det enklaste svaret är kanske att de aldrig spelar med full besättning på hemmaplan. Min gissning. Salongen var stor som Hörsalen ungefär och trots det hade man den här kvällen inte vecklat ut läktardelen, vilket gjorde att endast två- trehundra personer fick plats. Trots detta var det inte fullt!
Benen på Patrícia Bretas och på Alan Buribayev och SON och på flygeln i Martinůs pianoconcertino.

Det var en extrainsatt konsert utan de automatiska abonnenterna närvarande. Senare fick jag höra att ostravaborna undviker att gå på konserter just nu, då de är rädda för svininfluensan. Den stora, fina affischen utanför på framsidan kunde inte rädda oss undan ett smärre publikfiasko på vår premiär. Ändå vågar jag påstå att det var ett välklingande SON fyllt av kollektiv självtillit som satte standarden inför fortsättningen: här är vi, så här låter vi, skyll er själva ni som inte kom!


Scengolvet är så att säga på förekommen anledning täckt av en grå heltäckningsmatta – ljudet snurrar runt rejält även med mattan på plats. Vår brass-sektion var igår härligt skönspelande och välljudande, men klangen blev så stark ibland att hade man inte tinnitus förut så fick man väl det nu. Äggkartonger på väggarna blir nog nästa steg för vår arrangör i syfte att akustikförbättra den här salen.


Hur som helst visade vår orkester framfötterna på ett föredömligt sätt denna kväll. Den publik som var på plats verkade mer än nöjd, också med de två extranumren, Peterson-Bergers Sommarsång ur Frösöblomster och Alfvéns Festspel.
Pekka Lehtinen, kontrabas, övar danssteg i pausen.


En märklig syn var det att se så mycket folk lämna byggnaden, Dům Kultury Ostrava, efter konsertens slut – många fler människor än numerären på vår publik denna afton. Det visade sig att två andra konserter ägt rum samtidigt som vår, i samma hus men i andra salar... [22 nov]

Háček

För att hedra minnet av Bohuslav Martinůs bortgång för 50 år sedan, spelas i år särskilt mycket av hans musik runt om i världen. En hel del av detta sker under Martinůstiftelsens i Prag paraply, under samlingsnamnet ”Martinů Revisited”.
Fredrik Anderbergs violin och Martin Rosells trombon. Den sistnämnda glömdes kvar i Bratislava, men återfanns senare, till allas stora lättnad. Martin spelade dock en konsert i Prag på lånat instrument.


Vad svårt det är att skriva den där ringen över u. Jag får använda copy and paste varje gång. Om någon kär läsare vet hur man gör det på ett svenskt tangentbord så lämna en kommentar nedan. Ringen betyder för övrigt att u-ljudet skall uttalas långt och har ingenting med betoning att göra. Som regel betonas alltid första stavelsen i tjeckiskan.
Här är trombonen återfådd.


Vår SON-kollega Jaroslav Sonsky råkar vara medlem i styrelsen för Martinůsstiftelsen och beskriver vältaligt hur förre chefen för Tjeckiska filharmonin i Prag, komponisten Václav Riedlbauch, numera tjeckisk kulturminister, med emfas vill få oss att ta med Pianoconcertinon av Martinů på turnén. Det finns fem pianokonserter av Martinů plus Concertinon och ett Divertimento varav vilka Concertinon sällan spelas.
Václav Riedelbauch, komponist och Tjeckiens kulturminister. [photo: internet]

Det gäller förresten också för det där kroken över bokstäverna (ˇ) som heter háček eller caron och som ser ut som en uppochnervänd circumflex (^). Hur skriver jag en háček på ett svenskt tangmentbord? Vinnaren får ett hedersomnämnande här på bloggen.
Markku Sorri framför sonviolas i Rudolfinum i Prag. Podiet dukas om för Martinůs Concertino.


SON har redan i ett tidigt skede medverkat under beskydd av ”Martinu Revisited” och det var i februari, då vi spelade den sjätte symfonin, Fantaisies symphoniques i De Geer-hallen med vår chef Alan Buribayev. Det var en s k Europakponsert, direktsänd i radio i flera europeiska länder. Nu är det alltså dags för Martinů igen i form av Concertino för Piano och Orkester (Paris 1938) med Patrícia Bretas från Brasilien som solist. Vi spelar ikväll i Ostravas kulturhus och sedan fem gånger till. [21 nov]
Ryggen på den stilettbeklackade Patrícia Bretas i Martinůs Pianoconcertino.

Ortopeden Berwald

Fingrarna sprätter.
Stråken dansar på bra den också, men inte riktigt i samma takt som fingrarna, vilket den borde...
Sinfonie singulière är riktigt svårspelad, rakt igenom.
Den är våran starter, ett slags antipasto. Startern brukar vara något som man nästan bara kan ”spela av” liksom för att få upp ångan inför fortsättningen, och på något sätt reta aptiten på det som komma skall.
Sinfonie Singulière ur dirigentens perspektiv, här i Konserthuset i Zlín.


Singulière torde betyda att det bara finns en av den. Detta går inte att förneka. Dock är det omisskännliga dofter av både Beethoven, Schubert och Mendelssohn som samlats i den här svenska luktburken*. (*Luktburk: läromedel förknippat med Maria Montessoris pedagogik.)

Sten Broman var Franz Berwalds sändebud på jorden. Vart han kom missionerade han för Berwald och höjde honom till skyarna som det sorgligt negligerade geniet från norr.
I en intervju med Bengt Roslund (dubbelgångare till både Lars "Laban" Arnesson och Andrew Parrott f.ö.) fick han frågan hur högt vi egentligen borde värdera vår Berwald, var han månne till och med en större komponist än Beethoven? Inför denna fråga måste till och med Sten Broman kippa efter andan och samla sig lite grand. Det kom aldrig något riktigt jakande svar, men inget förnekande heller från Broman.
Sten Broman i unga år.[photo: internet]


Sten Broman, altfiolist, musikkritiker och komponist. En gång i tiden hade han förresten timmar på S:t Petri skola i Malmö, där jag varit elev. Undrar just om han hade samma problem som jag med att bemästra den här stämman i C-dursymfonin. Nej, inte är den någon vanlig enkel starter, Singulière. [17 nov]

Janáček Philharmonic Orchestra

[photo: internet]

Den ostrava-baserade Janáčkova filharmonie består av hela 116 man. Ostrava är en stad med 320 000 invånare, lite större än Malmö. Norrköpings symfoniorkester har 83 anställda musiker som en jämförelse (nåja, flera av dessa 83 är vakanta tjänster som inte tillsätts p g a bristande finansiering). Enligt Wikipedia koncentrerar man sig sedan 1997 på att framföra verk av mer eller mindre nutida komponister som Earle Brown, John Cage, Maria de Alvear, Morton Feldman, Petr Kotik, Alvin Lucier, Pauline Oliveros, Somei Satoh, Martin Smolka, Karlheinz Stockhausen, Toru Takemitsu, Edgard Varese och Christian Wolff.
Jag undrar vad de har för publiksiffror och vilken kulturpolitik som ligger till grund för en sådan djärv satsning.

[photo: internet]
Vidare läser jag på orkesterns hemsida att utan tvekan har orkesterns utlandsturnéer medfört ekonomisk vinning för Janáčekfilharmonikerna. Den stora betydelsen av utlandsturnéer består också i möjligheten att jämföra sin kvalité [med andra orkestrars] och att kunna stärka sin position på musikmarknaden.
Jag önskar att vår politiska ledning ville ta till sig detta och låta SON få representera Norrköping utomlands betydligt oftare än som nu sker.
På plats i Ostrava,
Björn Carlén [20 nov]
[photo: internet]
Till höger vaktelägg som låg i min soppa igår kväll. T v hönsägg.

Slovakiska

[graphics:http://sv.wikipedia.org/wiki/Slovakiens_flagga]

Slovakiska (slovenský jazyk, slovenčina) är ett slaviskt språk som talas av över sju miljoner människor, de flesta i Slovakien.


[photo: internet]

Sedan 1 maj 2004 är slovakiskan officiellt språk i EU. De västliga och centrala dialekterna, vilka talas i upplandet kring Bratislava, är förståeliga även för personer som talar tjeckiska.

Ortografi
A B C D Dz E F G H Ch I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

Språket skrivs med en variant av det latinska alfabetet. Det inkluderar två digrafer dz och ch som räknas som egna bokstäver och sorteras efter d respektive h i bokstavsordningen. Fyra olika diakritiska tecken används (ˇ, ´, ¨, ^).

* Hake (mäkčeň) markerar antingen palatalisering eller ändrar en alveolar frikativa till en postalveolar. I tryckta texter kan haken se ut på två olika sätt: (1) č, dž, š, ž, ň och (2) ľ, ď, ť (som mer liknar en apostrof), men det är bara en konvention. I handskrivna texter används alltid den första formen. För att underlätta utelämnas haken i ett antal vanliga bokstavskombinationer.

* Akut accent (dĺžeň) markerar långa vokaler. Den kan förekomma ovanför alla vokaler utom ä. Den kan också förekomma ovanför l och r vilka då räknas som vokaler.

* Prickar (prehláska) används endast i kombination med a som då uttlas mer slutet ([æ] eller [ɛ]).

* Cirkumflex (vokáň) används endast i kombination med o som då blir till en diftong [u̯o].
[photo: internet]


Uttal
A a Á á Ä ä B b C c Č č D d Ď ď Dz dz Dž dž E e É é
[a] [a:] [æ, ɛ] [b] [ts] [tʃ] [d] [ɟ] [dz] [dʒ] [e] [e:]
F f G g H h Ch ch I i Í í J j K k L l Ĺ ĺ Ľ ľ M m
[f] [g] [ɦ] [x] [ɪ] [i:] [j] [k] [l, ḷ] [ḷ:] [ʎ] [m]
N n Ň ň O o Ó ó Ô ô P p Q q R r Ŕ ŕ S s Š š T t
[n] [ɲ] [o] [o:] [u̯o] [p] [kv] [r, ṛ] [ṛ:] [s] [ʃ] [t]
Ť ť U u Ú ú V v W w X x Y y Ý ý Z z Ž ž
[c] [u] [u:] [v] [v] [ks] [ɪ] [i:] [z] [ʒ]
[text: wikipedia]